Man får se det som så...

...att det är tur att jag har min stickning i alla fall. När jag inga vänner har. Inga vänner som har tid att umgås i alla fall. Jag kanske inte ens har några vänner längre.
Det finns de som bara försvunnit helt ur mitt liv utan att jag vet vad jag gjort dem. Det finns de som aldrig hör av sig tillbaka. Och så finns det de som bokar in att vi ska ses men hela tiden avbokar.
Jag får vara nöjd med stickningen helt enkelt! Jag har haft turen att komma med i flera teststickningar och det är så roligt. Man får lära sig så mycket nytt.

Jag har även kommit igång lite med gymmet igen och det är ju bra. Skönt att röra på sig. Hoppas konditionen ökar fram emot våren då jag drömmer om att kunna ta härliga löpturer i skogen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0