jenniebenni

Far och son käkade frukost och sedan väntade vi på urologisköterskan som skulle hämta oss för att koppla ifrån datorn så att vi fick åka hem. Det fanns ju ett litet men förstås. Att allt gått som det skulle.

Jag tyckte väl till en början att vi inte borde ha sådan otur att vi blev tvungna att stanna kvar.

Men jodå! Det är klart det skulle drabba Albin. De kom och sa att de skulle koppla på datorn igen eftersom den ena slangen inte mätt något under en tid.

Då såg jag framför mig att vi skulle bli kvar en natt till och att Albin skulle bryta ihop.

Men Albin är ju lugnet själv och tog det hela med gott mod.

Det var slangen i rumpan som hade hoppat ur så den fick fästas igen. 

Till kl 15 skulle vi nu stanna.

Albin hade sett en till tidning som han ville ha dagen före. Det var en Scooby Doo tidning med fingerficklampor. Och jag tyckte att han var väl värd den när han blev tvungen att stanna kvar längre. Så Albin tog äntligen på sig sina egna kläder och så gick vi ner till affären och köpte den.

Sedan var det raka vägen till lekterapin. 

Först skulle Albin vara ute och leka. Det var ju därför han klätt på sig. Han gungade och åkte sparcykel men sedan var han nöjd.

Vi gick in och lekte affär och pysslade. Albin fick trycka med textilfärg på en t-shirt och en duk. Det var han en riktig hejare på och han gick verkligen in för det.

Patrik och jag turades om att gå ner och luncha. Albin fick pannkaka och glass uppe på avdelningen i tolvtiden. Han åt som en häst!

Sedan blev det kissning på kvittotoaletten.

Lek på terapin igen. Det var liksom grejen det! Nu tillverkades det "doftkrus". Ssk Ida kom ner med en alvedon till Albin inför borttagningen av slangarna.

Kl 15 var det så dags. Det berättades att det kunde svida lite och Albin tog det hela med ro. Lite läbbigt var det när stygnen togs bort och värre blev det när slangarna drogs ut. Då kom gråten för första gången. 

Det berättades att det läckte ut urin ur snitten en stund och det var det som sved. 

Albin fick välja tre grejer för att han varit så duktig. En sköldpadda, en flodhäst och ett sudd blev det.

Nu var det bråttom. Albin var på väg att hoppa ner från britsen direkt men väntade tills den blev nerhissad.

Vi plockade ihop våra grejer och så skulle Albin kissa en gång innan vi fick åka. Fungerade alldeles utmärkt denna gång!

En leksak utlovades för tappert arbete. Jag frågade Albin om han ville ha en drönare som han tidigare sett ut på Hobbex. Och det ville han . Eller en radiostyrd bil som också fanns där.

-Jag tar de som kostar minst pengar, sa Albin.

-Varför då, sa jag. Du får ta den du helst vill ha nu när du varit så duktig.

-Mamma, vet du varför jag tänker ta den som kostar minst med pengar?

-Nej!

-Jo, så att inte pappa och du får slut på pengar.

Underbara gulliga unge!

Vi visste inte riktigt vart Hobbex låg i Uppsala och då berättade Albin att drönaren fanns på en affär där mormor handlar mat bredvid McDonald (i Sandviken).

Av det förstod jag att det handlade om Ica Maxi så dit for vi.

Albin klev ur bilen stapplandes och sa att vi inte fick gå så fort eftersom det gjorde ont då.

Vi tog oss runt affären i alla fall och kom ut med en radiostyrd bil. 

Nu var det bråttom hem! Jag frågade om Albin var hungrig så vi skulle äta innan vi for hem. Klockan var ju runt halv fem. Men icke, han var inte hungrig. När vi åkt en bit frågade jag om vi skulle stanna på donken i och med att vi hade långt kvar hem.

Näpp, han skulle äta hemma!

Han skulle köra med sin bil innan maten också!

Vi kom hem i halv sjutiden och efter ett varmt välkomnande från syskonen så fick Albin äntligen provköra sin bil.

Nu kunde han både hoppa och springa. Alla smärtor var som bortblåsta! Är bara sällskapet rätt så😉