jenniebenni

Nu tycker jag att det får vara nog! Nu önskar vi oss lite flyt här i livet.
Jag tycker att det räcker med allt elände som vi redan haft med dödsfall, begravning, jobbförändringar, mm

Idag ringde Albins läkare Anders från Akademiska upp mig när jag var på jobbet. Jag som var glad i hågen och äntligen hade börjat se lite framåt i livet igen! Det värsta på jobbet verkar vara över, sövningen över osv
En lång sommarledighet tillsammans med barnen väntar! Vi hade mest roligheter framför oss och idag var det vårfest på Alices dagis och sedan födelsedagskalas hos svägerskan.

Men så fort allting kan ändras efter ett telefonsamtal... Jag hade förväntat mig ett brevsvar på Albins magnetröntgen och inte det här hemska telefonsamtalet...
Men nåväl, det verkar ju nu som att de hittat orsaken till Albins förstorade njurar. Albins urinledare(?) är tunna som sytrådar på vissa ställen. För att åtgärda detta vill man göra en större operation och gå in genom magen. Om jag fattat rätt så ska man göra något med urinledarna och sedan fästa om dem i urinblåsan. Detta ska kräva 4-5 dagars vårdtid. Anders tycker att det behöver göras så snart som möjligt och hade en trolig operationsdag på torsdag i v23. Jag frågade då om jag fick önska tid och det var okej. Jag vill ju inte vara borta på barnens skolavslutning igen. Det var vi 2010 och nästan 2011... Då sa Anders att han skulle försöka få in oss på tisdagen samma vecka istället.

Usch, vad jag gruvar mig inför detta. Jag hatar när Albin ska sövas! Jag är så orolig att han inte ska vakna igen fast jag vet ju innerst inne att han gör det.
Denna väntan på sövningsdagen innan man får gå ner till operation. Man vet ju aldrig när... Den eventuellt långa fastan...
Tiden efter operation troligtvis med kateter i några dagar... Den som Albin bråkade så mycket över sist när han ändå bara hade den i några timmar. Infarten som Albin bråkade över...
Den dåliga sömnen vi kommer att få med andra sjuka barn på rummet och sköterskor som springer hela nätterna...